Bloggpremiär

Nu känns det ju lite pretto att kalla mig seriöst för "bloggare". Ett ganska starkt ord tycker jag. Idag är det så många viktiga (ganska ofta enligt de själva) personer som titulerar sig som bloggare, och ger intrycket av att sitta på all världens sanningar. Sån är inte jag. Huvudsyftet med denna lilla avkrok i den stora sajberrymden är är ursprungligen att fungera som en ventil för sånt som jag måste få ur mig för att inte irritera andra i tid och otid med mina små funderingar. Sen kan det ju bli så att jag berättar små anekdoter ur mitt liv också för att inte göra det hela för djupt och introvert.

I veckan har det varit ganska segt på jobbet. Jag har varit förkyld, det har varit kallt, och det har varit väldigt lite kunder. Till råga på detta har folk blivit arga på mig för grejer som jag antingen inte kan göra något åt, eller inte alls förtjänar.

I onsdags ringde en arg man och frågade varför jag hade kört förbi honom på en väg på Alnö. Jag svarade att jag befann mig för tillfället befann mig i Matfors (3 mil bort för de som inte kan sin Sundsvallsgeografi) och inte kört förbi honom för tre minuter sen. Vi kör nämligen bara den turen varannan vecka, så jag skulle komma nästa vecka. Då blev han arg och sa att vi inte stannade där alls. "Jaså inte? Har ni handlat något i vinter då? Vi stannar ju inte om ingen handlar, det vore ju onödigt." svarar jag. "Nej, men ni har ju alltid stannat här tidigare år..."

I fredags stannade jag utanför ett hus då jag blev invinkad (Vilket vi självklart gör. Inte kör man förbi en kund? Det vore ju "bad business" så att säga). En stor svart hund springer genast fram till min förardörr och börjar klättra på den. Jag är inte extremt hundrädd men alltid lite försiktig med hundar jag inte känner. Speciellt när jag kommer och tutar en irriterande melodi på hög volym. Alla hundar gillar inte det har jag märkt. Jag öppnar dock dörren försiktigt och blir lite irriterad av att ägaren inte bryr sig ett smack om att hunden klänger på mig och försöker ta sig in i bilen. Borde höra till hundägarhyfs att inte låta sina hundar hoppa upp på främlingar (det är värt att tillägga att de flesta hundägare och hundar jag stöter på är väldigt snälla och omtänksamma). Jag går till bakändan av bilen med hunden i princip hängande på mig och frågar damen vad hon vill handla. Resten av konversationen lyder typ såhär:

"Nu får du ta och ge hunden en glass, det har ni alltid gjort"

"Jaha, ja tyvärr har jag inget öppnat paket jag kan bjuda från"

"Men han får ju alltid glass"

"Jag hoppar bara in för en annan kille idag, och vad han gör vet jag inte, men jag har inga lösa glassar att bjuda på idag"

"Då ska jag inte ha något. Och kör inte upp på den här gatan, det finns hästar i hagen"

I say no more.

Alltså, vad har folk för inställning? Inte går man in på en affär och tigger varor åt sin hund eller sig själv? Här tiggs det dock hejvilt. Folk ska ha mössor, leksaker och allt möjligt du kan tänka dig. Lite har väl hemglass kanske grävt sin egen grav genom att tidigare ge ut saker, men det är ju ganska ohyfsat att tigga. Jag kan ju bara slå fast också för sakens skull att om man vill ha gratisprylar från mig är det absoluta bästa sättet att INTE få det att tigga som en 3-åring (såvida du inte är 3 förstås). Det är samma sak med att vi inte stannar överallt. Det är inte en skattefinansierad välgörenhetsverksamhet vi bedriver. Vi är ett företag som ska tjäna pengar (vilket är ganska fult att säga i Sverige ibland). Då är det ju ganska onödigt att stanna där ingen handlar, eller hur?

Nu kanske jag tar i, och det är alltid annorlunda när man ser sitt jobb från insidan, men nu vet ni hur det känns. Det ska också sägas att detta är i princip det enda negativa med mitt jobb. Annars stormtrivs jag och 95% av kunderna är hur snälla, trevliga och förstående som helst. Det är dock tyvärr de sista 5% som sticker ut mest.

Över till den mer anekdotiska sidan av mitt liv.

I helgen har det ju varit nationaldagsfirande. Det var trevligt. Nere på stan var det massa jippon, band som spelade, och mycket folk på gatorna. Träffade en del kompisar och lyssnade på syster Karin när hon sjöng med en stor kör i GA-kyrkan. Kul när det händer lite. På eftermiddagen städade jag lite på rummet och köpte pizza lagom till Sveriges fotbollsmatch mot Danmark. Efter en bedrövlig första halvlek tog jag bussen mot stan och mötte en AFS-kompis som var i Sundsvall på röda korsets årsmöte. Vi skulle ta bussen hem till mig men missade den precis så det blev en lång promenad hem istället. Väl hemma såg vi Anchorman innan vi promenerade till hennes vandrarhem på norra berget då hon skulle ha nåt gruppmöte mitt i natten. Engagerat värre. Jag promenerade hem (min andra tur-och-retur-promenad till stan idag) och slocknade fort.

Idag har Anna, som precis kommit hem från Örebro, varit här. Vi åt glass och försökte njuta av solen på baksidan men luften var lite väl kall för det. Vi åkte efter ett tag till henne och åt god middag. Jag har också lämnat en USB-sticka till Oscar för att få den fylld med trevlig musik och ska hämta den när jag är klar med Granlo-turen på tisdag. Jag har också röstat idag, bör tilläggas.

Dagens musik: Bruce Springsteen. En sommarfavorit. Clarence Clemons sax-solo i Jungleland är sommar och glädje musikifierat.