En lugn stund

Nu sitter jag för första gången på länge ner och slappnar av. De senaste veckorna har varit helt fullspäckade med matteplugg, sittningar, och andra fester. Jag har i princip hunnit hem, slängt i mig mat och sen dragit iväg på nästa aktivitet, så det är skönt att bara få ta det lugnt en kväll.

Vi har vår första mattedugga på lördag och det blir lite intressant att se hur det går. Det är en del som jag känner igen lite från tidigare, men mycket är nytt och jag känner verkligen hur kul det är att plugga igen! Bara känslan av att lära mig något konkret nytt var det längesedan jag kände, och det känns verkligen stimulerande att känna att jag går framåt. På något sätt är det också ganska roligt att plugga matte, vilket jag inte vet om jag någonsin känt tidigare. Tiden bara flyger fram när man sitter där med huvudet nerkört i boken och matar sig igenom tal för tal. Förhoppningsvis kan jag behålla den känslan även till de svårare mattekurserna framöver.

I veckan ska vi börja med vår första ekonomikurs och det blir lite intressant. Har inte läst mer ekonomi än företagsekonomi A på gymnasiet och den var inte särskilt utmanande, vilket jag antar att denna kommer att bli. Det blir iallafall skönt att göra något annat än att enbart sitta och räkna matteformler som omväxling.

I morgon är det dags för en stor ölfest som sägs vara en av de roligaste festerna på hela året och som är hett eftertraktad att få biljetter till. Som tur är har vi nollor förtur, så vi behöver inte bekymra oss om det idag. På onsdag har vi sedan en sittning med bal-tema som avslutning på nolleperioden, så jag slipper ha på mig nollebrickan efter det! Som tur är har den inte blivit testad på ett hårdhänt sätt än. Vissa har fått sin bricka uppskjuten med en fyrverkeripjäs som följdaktligen exploderade, en annan har fått sin bricka nerdoppad i flytande kväve, och en tredje fick sin bricka sönderborrad med slagborr. Det går hårt till här på I-linjen ibland.

Nu ska jag laga lite matlådor så att jag står mig veckan ut.

I morgon kör vi.

Nu har jag stått och lagat mat i typ 2 timmar. En stor omgång makaroner + köttfärssås samt en stor omgång korvstroganoff + ris. Jag har hört att det inte ges så mycket tid till matlagning hemma mellan skolan och nollning nu de första veckorna så jag tänkte att det är bra att börja bunkra. Något annat jag inte kommer hinna med är att handla mat, så där har jag bunkrat också. Köpte för första gången i mitt liv fiskpinnar. Sjukt längesen jag åt det, men det är ju faktiskt ganska gott. Rejält med pulvermos har jag köpt också.

Det känns lite nervöst nu inför starten i morgon. Det är inte så mycket att jag inte tror att jag inte klarar det, för det tror jag. Det är mer det hur det mentalt förstörd jag kommer att bli innan jag kommer in i det hela. Jag är dock ganska säker på att jag inte är den enda som känner så just i skrivande stund, och det gör mig lite mer lugn.

Angående mitt rum så har det mesta kommit på sin plats. Idag har jag byggt ihop en IKEA-möbel i form av ett CD-ställ. Detta gjorde jag inte utan att känna mig ganska nöjd. Visserligen var bruksanvisningen väldigt detaljerad, men med min begränsade byggförmåga var det en lagom utmaning. Det känns skönt att ha det mesta fixat för en tid framöver nu vad gäller mat, kläder, inbetalningar, övrig handling osv. Nu kan jag koncentrera mig på skolan, vilket nog verkligen kommer att behövas.

Nu blir det sängen. Även fast jag är lite nervös känner jag mig sjukt sömnig, vilket jag inte annars brukar göra när jag har något stort framför mig. Det tar jag som ett bra tecken.

Nyinflyttad

Nu har flyttlasset gått ner till Linköping och mitt korridorrum i bostadsområdet Irrblosset. Jag och pappa packade bilen full igår söndag för att rulla ner till släktingar i Norrköpingstrakten under dagen. I morse åkte vi ganska tidigt för att ha mycket tid till att packa upp samt handla det jag behövde komplettera med på IKEA. Allt gick ganska bra förutom att en anteckningstavla i glas som jag köpt ramlade i asfalten då vi öppnade bagageluckan efter annan handling och gick i kras. Inte världens dyraste grej, men känns lite surt. Annars har dagen varit väldigt bra. Kusin Linnea kom förbi när vi höll på att packa upp och hade med sig snabbkaffe, bananer, samt några kakor. Efter vi handlat klart och stökat lite åkte vi sedan hem till Linnea där Johanna (hennes lillasyster och logiskt nog också min kusin) redan var. Johanna ska börja samma program som mig, fast med fransk inriktning, så det blir roligt att följas åt de närmsta 5 åren. Linnea tog oss senare på kvällen med på en cykeltur runt campus som avslutades i Johannas lägenhet alldeles i närheten. Där satt vi och umgicks ett par timmar innan jag och Linnea vände hemåt då det började skymma. Jag bor verkligen hur bra som helst tycker jag. Korridoren i sig är väldigt stor, med väldigt generösa allmänna utrymmet, och mitt rum är stort och luftigt. Just nu är allt en stor röra med grejer överallt, men jag tänkte röja lite ikväll och göra klart i morgon. Jag ska också gå på stan för att inhandla diverse kontorsmateriel och finskor, vilket jag glömde hemma i Sundsvall, men ändå tänkt köpa nya (och snyggare) så det är inget jag sörjer över, förutom de hundralappar det kommer kosta.

Det känns lite konstigt att slutligen flyttat hemifrån på riktigt så att säga. Oron för skolan börjar komma så smått också. Eller, jag vill inte kalla det orolig, för riktigt orolig är jag inte. Hade jag inte trott att jag klarade av programmet hade jag inte valt det. Det är mer grejen att jag inte vet exakt vad jag har att vänta mig, och därför kan jag inte förbereda mig totalt, som den planeringsmänniska jag är. Ser dock väldigt mycket fram emot att börja träffa nytt folk som ung vuxen istället för ungdom, då ens självständighet är ganska påtaglig nu. Något som är väldigt skönt är att ha kusiner samt andra kompisar nära. Tänk vad konstigt det hade varit när pappa åkte om jag hade varit helt själv. Det hade inte varit lika roligt.

Jaja, nu ska jag börja röja upp lite i min röra så det inte blir lika mycket att göra i morgon. Jag kan ju iallafall börja med att få bort allt från sängen så att jag kan gå och lägga mig någon gång :)

En solig sommardag

Idag skiner solen och det är förhållandevis varmt ute. Jag märker av en viss yrkesskada då min första reaktion på detta inte är "å vad skönt, nu kan jag sitta ute och äta lunch", utan "äntligen kanske folk handlar glass". Det är nu bara två dagar kvar på jobbet och det känns lite konstigt. Än mer konstigt känns det att jag ska flytta hemifrån "på riktigt" nu på söndag och kommer från och med på måndag inte vara bosatt på Jaktfalksvägen i Sundsvall för första gången sedan 1988. Att jag förmodligen aldrig kommer att bo här permanent igen är också en underlig tanke.

Allt detta fick jag dock lite perspektiv på igår. Min bästa kompis har precis blivit pappa och jag fick förmånen att träffa hans drygt ett dygn gamla son på sjukhuset. Det var stort. Att hålla ett nyfött barn i famnen, och speciellt ett barn som jag nog kommer att följa på väldigt nära håll under resten av mitt liv, gör att det känns inte som en lika stor grej att frakta några kartonger ner till Linköping, ställa in dem i ett rum på 21 kvm, och sedan göra sig hemmastadd där för att klara av studier på ett lyckat sätt. Det är ju bara att göra, och det är endast en grej som påverkar mig. Att ha lyckats med konststycket att skapa en liten varelse som man sedan ska ta hand om och ge en bra grund för att denna lilla krabat ska kunna klara sig själv en dag är en aning större. Helt plötsligt insåg jag att jag inte längre tillhör generationen som behöver stöd för att klara av livet, utan att vi är de som nu behöver ge stöd till de som nyligen börjat utforska livet. Jag undrar lite hur jag hamnade här. Jag känner mig ju fortfarande som en 18-åring. Sen inser jag att jag är lika nära att vara klar med min utbildning som jag är min 18-årsdag och det är en ganska skum tanke. Ska jag bli vuxen? Hur ska det gå till?

Nu kan jag ju resonera mig till att detta är något som alla någon gång gått igenom och klarat mer eller mindre bra, men det blir ju alltid speciellt när det gäller en själv. Ungefär som att titta på videos på folk som hoppar fallskärm. Det är ju roligt, men inget man reflekterar särskilt mycket över förrän man själv sitter på flygplanskanten 4500 meter upp i luften och ska hoppa. Då blir det, logiskt nog, mycket mer påtagligt.

Om 3 dagar sitter jag i bilen på väg ner till Linköping för att försöka bli vuxen (eller iallafall ge skenet av att jag är det). Det blir spännande. Nästan som att hoppa fallskärm.